Dags att kämpa!
Imorgon är det åter match på Örjans vall när HBK tar emot Kalmar. Kalmar som har 8 raka matcher utan förlust. Man har också gjort flest mål i hela Allsvenskan, så snacka om att kommer bli en tuff match.
Den senaste tiden har ju inte varit den roligaste som HBK-supporter precis heller. Först fem raka oavgjorda, och redan då var man frustrerad, och nu två raka förluster, gör det tungt. Lägger man till att man förlorade de två matcherna innan sviten med oavgjorda gör att man har 9 (!) raka matcher utan vinst, och ingen vinst sedan matchen mot Örgryte hemma den 5 maj. Också nu möter man då ett Kalmar som nog för tillfället har allsvenskan bästa trend. Hoppas man inte startar matchen lika krampaktigt imorgon som senast mot BP.
Som sagt så möter HBK imorgon ett lag som har en ganska hyfsad trend måste jag säga, och som så sent som senaste slog Elfsborg med 3-1 hemma på Fredrikskans. Man har ju även kanske Allsvenskan just nu största stjärna, Rasmus Elm. En spelare som det är svårt att inte gilla egentligen, vilket stör mig... Gäller att hålla koll på honom, men samtidigt inte ge de andra för mycket ytor.
Såhär skrev jag inför matchen mot Kalmar borta i våras: "Vad är det då som inte stämmer i HBK? Ja, det är ju offensiven. Det är alldeles för uddlöst framåt och man kommer inte till några avslut. Det känns som om den ensamme forwarden ofta till (blir) just alldeles för ensam." Känns detta bekant? Det har hänt en hel del sedan denna match i fjärde omgången, men ändå är det samma problem. Detta är, även om det funkade ett tag i våras, ett tecken tycker jag på att det trots allt är dags att tänka om lite. Ska man spela 4-2-3-1, alltså med bara en forward, så är det ju viktigt med mycket rörelse och bra passningsspel, vilket kanske inte har varit HBK starka sida den senaste tiden. Varför inte då satsa på att ha två "riktiga" anfallare istället. Sedan om man spelar 4-4-2, som förra gången 4-1-3-2 eller på någon annat sätt det bryr jag mig egentligen inte så mycket om, det viktigaste är att man alltid har två stycken långt fram. Men något som är ännu viktigare är nog ändå att man ändra inställning, och börjar kämpa något så in Helsinki. För att det viktigaste inte är hur vi tar poäng, utan att vi tar poängen. Börjar spela som Kalmar gjorde för något år sedan, jag bryr mig inte, så länge man tar poäng. Jag tror inte att någon HBK:are bryr sig så länge man tar poäng, så bara in och kriga tills sista sekunden. Framförallt så brukar det ju vara de unga spelarna som får lite sämre inställning när det går lite sämre, men även de lite äldre och rutinerad så skakiga ut mot BP. Men imorgon hoppas jag att de äldre har förstått att det är dem som ska visa vägen.
Så på med tandskydd imorgon Klubben, för imorgon ska ni vissa vilka kämpar ni är, eller hur?
Se till att gräset ligger med "grôna sidan opp"