.

Med nu bara tre matcher kvar i Allsvenskan åker HBK en bra bit norrut, in i Närke. Där ska man på Behrn Arena möta Örebro SK. På Behrn Arena är det ju konstgräs, och det brukar ju inte vara HBKs favoritunderlägg, även om de är betydligt mer van vid konstgräs nuförtiden, man tränar ju en hel del på konstgräs på Sannarp, i skillnad mot för något år sedan. Men Örebro är ju ännu mer vana, så det kommer att bli tufft.

HBK lyckades ju, efter två förluster, i förra omgången slå Hammarby med 1-0. Det var ju helt klart en skön seger, även om spelet såg ut som det gjorde. Nu har man då åtta poäng ner till Örgryte på kvalplats, och nio poäng ner till Hammarby på nerflyttningsstrecket. Så om de skulle vinna sina resterande matcher, så behöver HBK en poäng till för att hamnar man sämst på kvalplats, och tar man två poäng här i slutet så är man då klar för Allsvenskan nästa år. Så än är inget på något sätt klart, utan allt kan fortfarande hända. Och matchen imorgon är ju inte precislätt heller.

Örebro ligger precis i mitten av tabellen på åttonde plats, så man ligger lite i ingenstans. Men man har fortfarande chans på Europaplats med sex poäng upp till Kalmar på fjärdeplatsen. Så man har fortfarande en del att spela för, och de kommer ju aldrig lägga sig. Man brukar också vara starka på hemmaplan och har intressanta spelare som Kim Olsen och Roni Porokara, och förre HBK:aren Samuel Wowoah.

Man fick alltså med sig tre poäng senast mot Hammarby, men det såg ju inte bra ut. Framförallt så var det offensiven då som inte stämde (känns det igen?) då man inte skapade speciellt mycket. Däremot så får man väl ändå ge defensiven lite kredit då Hammarby bara hade ett enda avslut på hela matchen, ett skott från 30 meter som inte ställde till några problem egentligen. Framförallt så var det mittbacksparet som jag vill ge beröm, vilket också märktes i poängen efter matchen. Men tycker absolut ändå att HBK kunde ha pressat mer, och gett Hammarby:arna ännu mindre tid med bollen. Men detta gäller ju inte bara backlinjen, utan hela laget. Försvarsspelet börjar ju framme hos anfallarna, och kan de störa redan när backlinjen ska spela upp bollen kan man snabbare komma fram i anfall. Så bra försvarsspel ger bra anfallsspel, och vice versa. Offensivt måste man, precis som jag sa inför Hammarby, våga mer. Speciellt så måste man våga gå på mål och komma till avslut oftare, istället för att tveka eller krångla till det. Visst ibland kan det ju vara bra att t ex ta sig till inlägg från kanten, men samtidigt kan ju ett inlägg lätt fastna på en back eller något liknande. Någon som ofta vågar är Görlitz, skulle hoppas fler följde hans exempel. Och till sist, som alltid, ge järnet och vik aldrig ner er, inte imorgon, inte nästa vecka, aldrig, utan gå bara ut och kämpa till sista svettdroppen.

Så vissa imorgon att det är ni som har mest av att kämpa för imorgon. För det är inte klart om det är någon som tror det, utan det behövs lite mer jäkla anamma först.   

Se till att gräset ligger med "grôna sidan opp"